värsta dynget i mitt liv

Postat: 2011-04-17 14:09:50
..

Mamma ringde igår med fruktansvärt dåliga nyheter.
Min lille bror hade blivit jagad utför en stentrapp i följd av att han framstupar och slår i huvudet.
Det resulterade i att han blev medvetslös och -som jag förstog det- blev sövd på plats då dom ej visste hur stora skadorna var.

Han fick väl ligga på örnsköldsviks sjukhus och bli undersökt för att kolla upp skadorna vad jag kan förstå.
Därefter blev han skickad till intensvinvården i Umeå då dom upptäckt blödningar både in i hjärnan och utanpå hjärnan.

Min 18 åriga lille bror har fått en hjärnblödning.

Och det spelade ingen roll hur pass lugn mamma kände sig och hur mycket hon än sa att doktorerna va nöjd då han hade rört på sig, och att han såg ut som vanligt..
Dom fick borra ett hål i huvudet på honom för att lätta på trycket!!
Gud visste om han skulle bli normal igen.
Han kanske såg normal ut, men kommer han funka som normalt? Kommer han vara vår lilla Roda igen?
Jag va livrädd för att min lillebror skulle bli handikappad.

Jag ville åka upp för att se honom! Jag ville få pussa och ta på honom!
Jag fick det bästa samtalet av Ida Berglund då hon och David erbjöd sig att skjutsa upp oss till min medvetslösa lillebror och för det ger jag dom en prick i himlen.

Jag kommer upp dit och han ligger och sover som en ängel.
Han har världens fulast frilla men världens koolaste ärr i huvudet efter borren.
Det va så skönt att få vara där.. känna honom och pussa på honom.
Men jag va fortfarande rädd.. och kunde inte ens tänka mig in hur rädd han måste vara.
Älskade lille bror.

Det va jobbigt att sova i natt.. alla tankar som forsade omkring.
Jag har suttit och kollat på bilder, spelat musik och bara gråtit hela morgonen.
Till jag fick det absolut bästa samtalet nånsin.
Mamma hade pratat med Roda!
Han hade vaknat upp!
Han va sjukt sugen på cigaretter!
Det kunde inte bli bättre!
Han va inge annorlunda och hoppas det fortsätter så.
Jag hoppas han får komma till övik snart.
Vi ska bjuda på tårta och överrösa honom med kärlek.
Jag känner evig tacksamhet och glädje att du fortfarande finns hos oss.
Skräms aldrig så där igen lillebror! Att du alltid ska vara värst din skit unge ;)





Kommentarer
Maygol

Ååååh vad skönt att han vaknat! Jag har haft ont i magen hela natten och tänkt på er! Skickar elektroniska bamsekramar till er alla <3

2011-04-17 14:50:00 http://diaryofalways.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sandra heter jag och jag är en 23 årig tjej som arbetar inom äldreomsorgen som vårdare. Jag lever och frodas i Örnsköldsvik tillsammans med min Robbin som jag har varit tillsammans med sedan sen 14 november 2006 och vår son William född 11-11-03. Den 12 februari 2011 förlovade vi oss. Med oss lever även en hund av rasen staffordshire bullterrier som heter Twista men som vi kallar Twirri.

I min blogg kommer ni få läsa mycket om det som ligger mig varmt om hjärtat, vilket är saker som makeup, hår, musik, familjelivet och inredning.
bloglovin


RSS 2.0