V.12 (11+2)

Postat: 2014-03-07 22:21:08
Det är nu man snart kan andas ut. 

Men jag vet inte om jag kan andas ut helt förns jag får höra de första hjärtljuden.
Jag har inte fått hunnit känna efter att jag verkligen är gravid då jag bara mått dåligt för jämnan men nu börjar det avta och jag kan börja njuta. Men orolig kommer man alltid vara, från det där pluset ända till man själv ligger på dödsbädden gammal och grå. 

Jag lägger upp en magbild på knytet och en jämnförelse bild från när jag va i v.12 med William. 
Så kul att kolla på och jämföra och jag tycker jag ser större ut denna gång.

 
Kroppen: Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90 procent före utgången av vecka 12. Om du skulle få en mindre blödning betyder det inte att ett missfall är på väg. Om det inte är blodfärgat eller rinner så kan det bero på andra orsaker som till exempel lågt liggande moderkaka. Om moderkakan är placerad långt ned mot livmoderhalsen kan det uppstå en liten blödning från kanten av moderkakan. Ta alltid kontakt med din barnmorska om du är orolig.
Placeringen av moderkakan kan ses med hjälp av ultraljud, på de flesta brukar den dras uppåt i takt med att livmodern växer och då slutar dessa mindre blödningar. Under de tre till fyra sista månaderna ska du däremot söka läkare även vid smärre blödningar.
Moderkakan har tagit över tillförseln av näring och syre till barnet. Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner. Som skydd för bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen. Du bör ändå avstå från att äta sådant som kan innehålla bakterier och parasiter som är skadliga för barnet under graviditeten. Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något. 
Nu har du säkert haft ditt inskrivningssamtal med din barnmorska. Om inte så är det hög tid nu.

Fostret: Fostret är cirka sex centimeter stort och väger cirka 15 gram. Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sandra heter jag och jag är en 23 årig tjej som arbetar inom äldreomsorgen som vårdare. Jag lever och frodas i Örnsköldsvik tillsammans med min Robbin som jag har varit tillsammans med sedan sen 14 november 2006 och vår son William född 11-11-03. Den 12 februari 2011 förlovade vi oss. Med oss lever även en hund av rasen staffordshire bullterrier som heter Twista men som vi kallar Twirri.

I min blogg kommer ni få läsa mycket om det som ligger mig varmt om hjärtat, vilket är saker som makeup, hår, musik, familjelivet och inredning.
bloglovin


RSS 2.0